Tjolahopp!
Gissa om jag har oroat mig över min dotters inskolning på förskolan? Jisses vad klumpen i magen varit stor vissa kvällar och nätter. Hur ska det gå? Tänk om hon gråter sig igenom de första månaderna. Kommer personalen ha tid med henne? Se henne? Bekräfta henne? Trösta henne? Ge henne vatten när hon säger kacka. Och så vidare och så vidare.
Ja, jag är hönsig. Men hon är mitt första barn. Min stora kärlek. Mitt allt. Inget får hända denna skatt. Aldrig någonsin. Något riktigt farligt alltså. Jag vet att hon kommer gråta, slå sig, känna sig utanför ibland.
Ja, jag är hönsig. Men hon är mitt första barn. Min stora kärlek. Mitt allt. Inget får hända denna skatt. Aldrig någonsin. Något riktigt farligt alltså. Jag vet att hon kommer gråta, slå sig, känna sig utanför ibland.
Men hur gick det med inskolningen då? Skitbra såklart. Vår lilla tjej är så trygg säger personalen. När jag eller pappa är med tittar hon knappt på oss. Idag fick pappa lämna utan problem. Inget gråt. Än så länge. Nybörjartur? Kanske. Men ack så skönt för ett oroligt mammahjärta att starten blev bra.
Älskade trollunge. Tack för att du är du. Och för att vi får vara din mamma och pappa.
(hon blir säkert en crazy banana tonåring istället...)
KRAM på Er
1 kommentar:
Äsch den tiden den sorgen (tonåren alltså), gulp!
Så glad jag blir också, det är ju stort att vara borta från mam o pap första gången!
kram
Skicka en kommentar