Vem är det som går och går men aldrig kommer till dörren? Ja inte är det vår dotter inte. Dörren står oftast öppen nu i sommartid vilket är extra spännande för en liten Busa. Efter kvällsbadet satte vi oss i soffan. Eller ja, två av tre familjemedlemmar. Den tredje rymde. Pappa letade. När han kikade ut genom ytterdörren såg han rymligen sittandes alldeles fnissig och lycklig över denna roliga lek. HITTAD. Sen fortsatte leken tills vällingen och sängen kallade.
Tänk att vår lilla höna går nu. Vi fattar ingenting. Nyss hade vi en liten krypbebis. Nu har vi en stor tjej som bara går och går. Helst i mammas eller pappas stora skor. Lilla skatt, vår älskade vän. Nu har vi ingen bebis mer. Eller jo, det kommer hon alltid vara. Min stora lilla skruttbebis som kan gå på alldeles egna knubbiga små ben.
NJUT av solen idag hörrni, KRAM
2 kommentarer:
Gullhönan!
Ett stort steg ut i världen, tänk så mycket spännande som väntar henne...
Stor kram till er!
Underbara dagar väntar...och mindre roliga! Men så är livet. Njut av dagarna och åren med er lilla söta tjej!
Kram Camilla
Skicka en kommentar